torsdag 15 juli 2010
onsdag 14 juli 2010
Födelsedagsfirande
För ett par veckor sedan var det så dags att fira min 34:e födelsedag.Känns som att det var hur länge sen som helst som jag fyllde 30 och jag undrar om åren fram tills 40 kommer att kännas lika låååånga?!?!
På förmiddagen var vi nere vid vattnet en stund så barnen fick plaska lite och leka i sanden.Det slutade väl med att alla leksaker låg utspridda och var totalt ointressanta.
Därefter så böjade vi en jakt på en god tårta men vi hittade inte något lockande så Per beställde en till dagen efter istället.
Men han köpte några bakelser som vi tog med oss ut i båten på kvällen.Vi åkte ut till en ö och satt på en filt bland alla miljoner myror.Vi blev inte så långlivade på ön för det kom mörkare och mörkare moln.Men det var ändå mysigt både med båtturen och vår lilla picknick.
Det lyckades bli slagsmål om en manet,men jag tror att de fick en slajmig bit var att leka med.
Tindra bor mer eller mindre i en flytväst,hon springer gärna omkring med en på sig vare sig hon ska ut på vattnet eller inte.Häromdagen så garderade hon sig verkligen då vi väntade på ösregn :-)
Vi letade efter en gräddtårta med jordgubbar men hittade ingen så det fick bli små goa mousse bakelser istället och tårta ja det åt vi dagen efter :-)
Ingen av barnen är överförtjusta i tårta men bakelserna slank ner och tårtan åt de för glatta livet.
Eric är en liten pajas framför kameran,han är gärna med på bild och vill gärna se sig själv på bild samtidigt som man ska ta kort på honom så det kan bli lite trixigt.
Gott med en liten bakelse men jag tycker hon ser bekymrad ut över att hon har fått lite vid sidan om munnen.Ibland är hon så noggrann med att torka sig för minsta lilla fläck och ibland så ser hon ut som jag vet inte vad.
Tindra lånade pappas tröja att försöka gömma sig i.
Så här kan det se ut när man tömmer sin sandlåda på hinkar och diverse andra leksaker för att ha något att göra nere vid vattnet.
På förmiddagen var vi nere vid vattnet en stund så barnen fick plaska lite och leka i sanden.Det slutade väl med att alla leksaker låg utspridda och var totalt ointressanta.
Därefter så böjade vi en jakt på en god tårta men vi hittade inte något lockande så Per beställde en till dagen efter istället.
Men han köpte några bakelser som vi tog med oss ut i båten på kvällen.Vi åkte ut till en ö och satt på en filt bland alla miljoner myror.Vi blev inte så långlivade på ön för det kom mörkare och mörkare moln.Men det var ändå mysigt både med båtturen och vår lilla picknick.
Det lyckades bli slagsmål om en manet,men jag tror att de fick en slajmig bit var att leka med.
Tindra bor mer eller mindre i en flytväst,hon springer gärna omkring med en på sig vare sig hon ska ut på vattnet eller inte.Häromdagen så garderade hon sig verkligen då vi väntade på ösregn :-)
Vi letade efter en gräddtårta med jordgubbar men hittade ingen så det fick bli små goa mousse bakelser istället och tårta ja det åt vi dagen efter :-)
Ingen av barnen är överförtjusta i tårta men bakelserna slank ner och tårtan åt de för glatta livet.
Eric är en liten pajas framför kameran,han är gärna med på bild och vill gärna se sig själv på bild samtidigt som man ska ta kort på honom så det kan bli lite trixigt.
Gott med en liten bakelse men jag tycker hon ser bekymrad ut över att hon har fått lite vid sidan om munnen.Ibland är hon så noggrann med att torka sig för minsta lilla fläck och ibland så ser hon ut som jag vet inte vad.
Tindra lånade pappas tröja att försöka gömma sig i.
Så här kan det se ut när man tömmer sin sandlåda på hinkar och diverse andra leksaker för att ha något att göra nere vid vattnet.
Här nere trivs barnen som fiskar i vattnet.De springer fram och tillbaks och nu den senaste veckan har det blivit en hel del badat där.
torsdag 8 juli 2010
Beslut
Igår var det en dyster dag och med en kropp som har konstiga hormoner så blir en dyster dag än dystrare.
Dyster och dyster kanske var att ta i men det var ingen rolig dag.
I en månad nu så har jag väntat på besked från Försäkringskassan angående min havandeskapspenning och föräldrapenning.Igår fick jag så äntligen ett svar,ett positivt svar som i nästa sekund blev ett negativt.Först fick jag veta att jag skulle få behålla min gamla SGI men det var tydligen fel så nu är man nere på lägsta nivå och det kändes surt för inte blir man rik på det.
Sen kom nästa besked och det var väl inte så oväntat och inte så farligt men det hade underlättat med ett positivt istället för negativt.
Jag var med i Green Card lotteriet för att kunna komma ifrån ett vanligt visum som jag fortfarande har för att komma in i USA.Hade jag vunnit i lotteriet så hade vi bara kunnat sälja företaget och inte behövt tänka så mycket mer på det.Det hela handlar inte om att jag var med i lotteriet vare sig jag skulle vilja bo och arbeta där utan för att det hade underlätttat vid eventuella resor dit.
Det är väl snart dags för immigration (eller vilka som nu gör det) att utvärdera det gångna året,hur det har gått för företaget inkomstmässigt och därmed se ifall jag kan få förlängt visum.Det vet väl alla att det har varit ett tufft år och jag tror ju inte att det ser särskilt ljust ut.Men det återstår att se.
Efter ganska mycket tårar och uppgivenhet efter det här med försäkringskassan så var jag till slut ganska trött i huvudet och ögonen sved det bara i.
Men så vet jag inte vad som hände.Jag kom att tänka på att det är "bara" pengar och det finns någon som kämpar (det finns MÅNGA men det finns framförallt en som jag tänker på) mot cancer.
Jag har följt hennes blogg i fyra år.Började i och med att vi skulle till USA och hittade Victoria som bor i Florida med sin familj.Hon fick veta för ett par månader sedan att hon har cancer.
Sitta där och gråta för lite pengar när man kunde varit i hennes situation,nej det gick inte an.I morses kom det så nya uppdateringar från henne och idag är det nog många som är med henne i tankarna då hon ska vara med om ett ingrepp i hjärnan.
Dyster och dyster kanske var att ta i men det var ingen rolig dag.
I en månad nu så har jag väntat på besked från Försäkringskassan angående min havandeskapspenning och föräldrapenning.Igår fick jag så äntligen ett svar,ett positivt svar som i nästa sekund blev ett negativt.Först fick jag veta att jag skulle få behålla min gamla SGI men det var tydligen fel så nu är man nere på lägsta nivå och det kändes surt för inte blir man rik på det.
Sen kom nästa besked och det var väl inte så oväntat och inte så farligt men det hade underlättat med ett positivt istället för negativt.
Jag var med i Green Card lotteriet för att kunna komma ifrån ett vanligt visum som jag fortfarande har för att komma in i USA.Hade jag vunnit i lotteriet så hade vi bara kunnat sälja företaget och inte behövt tänka så mycket mer på det.Det hela handlar inte om att jag var med i lotteriet vare sig jag skulle vilja bo och arbeta där utan för att det hade underlätttat vid eventuella resor dit.
Det är väl snart dags för immigration (eller vilka som nu gör det) att utvärdera det gångna året,hur det har gått för företaget inkomstmässigt och därmed se ifall jag kan få förlängt visum.Det vet väl alla att det har varit ett tufft år och jag tror ju inte att det ser särskilt ljust ut.Men det återstår att se.
Efter ganska mycket tårar och uppgivenhet efter det här med försäkringskassan så var jag till slut ganska trött i huvudet och ögonen sved det bara i.
Men så vet jag inte vad som hände.Jag kom att tänka på att det är "bara" pengar och det finns någon som kämpar (det finns MÅNGA men det finns framförallt en som jag tänker på) mot cancer.
Jag har följt hennes blogg i fyra år.Började i och med att vi skulle till USA och hittade Victoria som bor i Florida med sin familj.Hon fick veta för ett par månader sedan att hon har cancer.
Sitta där och gråta för lite pengar när man kunde varit i hennes situation,nej det gick inte an.I morses kom det så nya uppdateringar från henne och idag är det nog många som är med henne i tankarna då hon ska vara med om ett ingrepp i hjärnan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
