Första pepparkaksbaket

För ett litet tag sedan var det dags för det första pepparkaksbaket,det första någonsin även för Erics del.
Det tjatades rejält innan det var dags och det var liv i luckan när det så bakades.
En hel del deg slank ner i maggarna men det blev allt några pepparkakor :-)

En som inte bakade var lilla Felicia-Hon satt med mig och slog på djuren i babysittern och var väldigt koncentrerad (därav den konstiga minen).



Resultatet innan plåten kom ut ur ugnen.

Tindra hade så mycket mjöl så jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva smaken på degen som hon hade kvar.Den var väldigt mjölig.....

4/8

Den 4/8 så föddes den här lilla tösen,Felicia Amanda.Hon var 52 cm lång och vägde 3995.Allt gick bra både vid förlossning och på blixtvisiten på BB.Jag mådde som vanligt dåligt av medicinen när vi väl kommit upp på avdelningen och kunde inte äta något förrän vid åtta tiden på kvällen så det blev en bantar dag.
Det var fullt på avdelningen så jag fick inget eget rum trots att jag var snittad.Lite bökigt blev det med tanke på att Per inte kunde sova kvar där.Men det gick allt bra ändå och efter två nätter så var jag hemma igen.Felicia hade gått ner mer än de "tillåtna" 10 procenten men läkaren tyckte att vi kunde åka hem tack och lov.

Väl hemma så var storebror och storasyster jätte glada över att få träffa lillasyster och det har fram tills den här dagen aldrig varit några problem utan de visar sån kärlek till henne.
Tindra är lite väl snäll och hjälpsam ibland.Rätt som det är så har hon knäppt upp knapparna på Felicias pyjamas och ska ta av henne :-)

Sin första och även andra förkylning har hon redan fått stackarn.
Hon är en väldigt glad och tacksam tjej.Ler och skrattar gärna.Det är sällan hon skriker faktiskt.Hon verkar vara nöjd med tillvaron.

Swedish royal philharmonic orchestra and Adolf Fredriks musikklasser I...

Födelsedagsfirande

För ett par veckor sedan var det så dags att fira min 34:e födelsedag.Känns som att det var hur länge sen som helst som jag fyllde 30 och jag undrar om åren fram tills 40 kommer att kännas lika låååånga?!?!

På förmiddagen var vi nere vid vattnet en stund så barnen fick plaska lite och leka i sanden.Det slutade väl med att alla leksaker låg utspridda och var totalt ointressanta.
Därefter så böjade vi en jakt på en god tårta men vi hittade inte något lockande så Per beställde en till dagen efter istället.
Men han köpte några bakelser som vi tog med oss ut i båten på kvällen.Vi åkte ut till en ö och satt på en filt bland alla miljoner myror.Vi blev inte så långlivade på ön för det kom mörkare och mörkare moln.Men det var ändå mysigt både med båtturen och vår lilla picknick.


Det lyckades bli slagsmål om en manet,men jag tror att de fick en slajmig bit var att leka med.
Tindra bor mer eller mindre i en flytväst,hon springer gärna omkring med en på sig vare sig hon ska ut på vattnet eller inte.Häromdagen så garderade hon sig verkligen då vi väntade på ösregn :-)





Vi letade efter en gräddtårta med jordgubbar men hittade ingen så det fick bli små goa mousse bakelser istället och tårta ja det åt vi dagen efter :-)
Ingen av barnen är överförtjusta i tårta men bakelserna slank ner och tårtan åt de för glatta livet.


Eric är en liten pajas framför kameran,han är gärna med på bild och vill gärna se sig själv på bild samtidigt som man ska ta kort på honom så det kan bli lite trixigt.

Gott med en liten bakelse men jag tycker hon ser bekymrad ut över att hon har fått lite vid sidan om munnen.Ibland är hon så noggrann med att torka sig för minsta lilla fläck och ibland så ser hon ut som jag vet inte vad.




Tindra lånade pappas tröja att försöka gömma sig i.

Så här kan det se ut när man tömmer sin sandlåda på hinkar och diverse andra leksaker för att ha något att göra nere vid vattnet.

Här nere trivs barnen som fiskar i vattnet.De springer fram och tillbaks och nu den senaste veckan har det blivit en hel del badat där.

Beslut

Igår var det en dyster dag och med en kropp som har konstiga hormoner så blir en dyster dag än dystrare.
Dyster och dyster kanske var att ta i men det var ingen rolig dag.
I en månad nu så har jag väntat på besked från Försäkringskassan angående min havandeskapspenning och föräldrapenning.Igår fick jag så äntligen ett svar,ett positivt svar som i nästa sekund blev ett negativt.Först fick jag veta att jag skulle få behålla min gamla SGI men det var tydligen fel så nu är man nere på lägsta nivå och det kändes surt för inte blir man rik på det.

Sen kom nästa besked och det var väl inte så oväntat och inte så farligt men det hade underlättat med ett positivt istället för negativt.
Jag var med i Green Card lotteriet för att kunna komma ifrån ett vanligt visum som jag fortfarande har för att komma in i USA.Hade jag vunnit i lotteriet så hade vi bara kunnat sälja företaget och inte behövt tänka så mycket mer på det.Det hela handlar inte om att jag var med i lotteriet vare sig jag skulle vilja bo och arbeta där utan för att det hade underlätttat vid eventuella resor dit.
Det är väl snart dags för immigration (eller vilka som nu gör det) att utvärdera det gångna året,hur det har gått för företaget inkomstmässigt och därmed se ifall jag kan få förlängt visum.Det vet väl alla att det har varit ett tufft år och jag tror ju inte att det ser särskilt ljust ut.Men det återstår att se.

Efter ganska mycket tårar och uppgivenhet efter det här med försäkringskassan så var jag till slut ganska trött i huvudet och ögonen sved det bara i.
Men så vet jag inte vad som hände.Jag kom att tänka på att det är "bara" pengar och det finns någon som kämpar (det finns MÅNGA men det finns framförallt en som jag tänker på) mot cancer.
Jag har följt hennes blogg i fyra år.Började i och med att vi skulle till USA och hittade Victoria som bor i Florida med sin familj.Hon fick veta för ett par månader sedan att hon har cancer.
Sitta där och gråta för lite pengar när man kunde varit i hennes situation,nej det gick inte an.I morses kom det så nya uppdateringar från henne och idag är det nog många som är med henne i tankarna då hon ska vara med om ett ingrepp i hjärnan.

Man ska aldrig säga aldrig

I går när jag hade sammandragningar och sen världens fest i magen så tänkte jag att det är tur att det är lugnt när jag ligger i sängen.Men det skulle jag aldrig tänkt för idag var det tio reser värre.
Jag hade svårt att somna om och låg bara i sängen och tittade när jag kände i ryggen hur det började att verka till och direkt så tänkte jag LUSTGAS.Jag har inte känt den smärtan sen jag låg på förlossningen och väntade Eric.
Med Tindra så hann jag aldrig känna annat än sammandragningar fast inte nån värk.Med Eric hade jag konstant värk i flera veckor men inte den här "känns som att man blir knivstucken i ryggen värken".
Den försvann och sen kom den igen efter bara några minuter.Inte det minsta roligt och jag kände mig lite ynklig.Men det blev inget mer och resten av dagen har jag känt vanliga sammandragningar och återigen så verkar det vara fest i magen.
Det är lite för tidigt om h*n vill komma ut nu så den får allt stanna kvar där ett tag till och jag ska försöka att ta det lilla lugna.Men säg det till två små barn som har energi utan dess like i nästan 24h om dygnet.

Finns inget "Senare"

Ett ord som vi mer eller mindre får akta oss för att använda här hemma är "sedan eller senare".Totalt livsfarligt att säga något som inte ska göras nu direkt utan som ska göras senare.
Det går inte.Å andra sidan är det inte bara de orden utan det kan vara andra ord också,som t ex åka bil.Så ibland blir det lite svengelska här hemma och vi kör även med att säga plåtlåda och allt vad det nu kan vara.
Barnen triggar verkligen igång varandra också.Är Eric VÄLDIGT entusiastisk så blir Tindra hundra gånger värre och sen är karusellen igång :-(

Igår fick jag filmen "Upp" med posten.Jag hade köpt den för vi såg den i USA och hela familjen tyckte om den.
Jag öppnade kuvertet i bilen och Eric blev så glad när han såg vilken film det var...och sen var det kört.Han skulle promt se på den direkt och jag kontrade med att vi ser den senare.Han tjatade lääääänge länge och det var ett förfärligt liv på honom.Men han fick ge sig.
Men oj vad han levde sig in i filmen,han var eld och lågor.

Alldeles nyligen frågade maken barnen om de skulle hjälpa honom med båten om en stund....Det tog två sekunder så var flytvästarna redan på och nu springer de omkring och väntar.

4 års kalas

Den 23 april fyllde Eric 4 år och jag tror att han tyckte att det blev en lyckad dag.
Vi började dagen med att åka och köpa lite presenter och såklart blev det lite till lillasyster så hon också fick något att öppna.
Efter en tur till Göksäter så fortsatte vi till Göteborg för ett litet ärende och där blev det Mc Donalds och Happy Meal och de bjöd på glass till 4 åringen :-)

På kvällen blev det firande med faster och farbror.Faster hade bakat en god tårta,därav deras glada ansikten på bilden nedan.
Pappa hade tänt ett tomtebloss och så sjöng vi.



Tindra fick också blåsa och jag tror att hon lyckades bättre än vad Eric gjorde när han skulle blåsa ut ljusen.



Efter lite paketöppnande så gick vi ut och provade några av presenterna.B la så hade vi köpt det här fotbollsmålet så vi passade på att sparka lite boll.De fick även varsin cykelhjälm och de matchade onekligen kläderna :-) .Tindra var verkligen helrosa och Eric saknade bara ett par blå byxor :-) och blå stövlar.



En av presenterna från faster och farbror var den här fina cykeln som vid det här laget är välanvänd.Tindra har försökt att ge sig på den några gånger men hon är lite för liten för den så för hennes del får det duga med en hederlig trehjuling ett tag till.
Vi bor dock inte på en cykelvänlig tomt så Eric tuffar gärna omkring på en alldeles för liten bil.

Eurovision Song Contest

Jag har fortfarande inte hört alla låtar som tävlade i den svenska schlager finalen men jag vet att av de jag hört så var årets vinnare inte min favorit.Jag tycker om Timoteij,den låten var skön och framför allt så var det lite fart i den.
Jag tycker bara att det blir tråkigare för varje år det här med schlagern (framförallt den stora finalen) och det är inget jag väljer att se på.
Hörde Danmarks bidrag igår på radion och den tyckte jag om.Det lät lite som gruppen Fame gjorde.

På lokalradion i morses så pratade de om att Christer Björkman borde kanske avgå nu,men vaddå det var väl inte han som såg till att Anna Bergendahl var den som vann.Vad jag vet så var det juryn och svenska folket.Vet inte om svenska folket gav henne full pott (för jag såg inte finalen) men uppenbarligen så tyckte svenskarna om låten även om de tydligen glömt det nu.
Så för en gångs skull förstår jag inte riktigt varför det gnälls på Björkman.

Fotografera

Det är ruskigt vad tiden går fort då.
Det känns som att det inte var länge sen jag började jobba (och det var det i och för sig inte heller) och nu är det bara tre arbetsveckor kvar inklusive den här veckan innan jag går på havandeskap.
Ska bli tråkigt att sluta jobba för jag trivs riktigt riktigt bra på jobbet.Men det är lite tröttsamt att pendla och behöva åka från resten av familjen på kusten.
Vissa dagar fungerar bättre än andra att jobba och magen är riktigt samarbetsvillig och jag känner inte av några sammandragningar.Nästa dag kan jag inte skala en potatis ens utan att det gör ont :-(


Från det ena till det andra.
I flera år har jag sagt nu att jag skulle vilja ha en "riktig" kamera istället för en "sån där" liten.Ni förstår vad jag menar va?! :-)
Framförallt skulle jag tycka att det vore skoj att fotografera barnen mer.Ett tag var Eric en riktig linslus och sen ville han inte vara med.Då tyckte Tindra det var jätte skoj att vara med men nu är det tvärtom igen.Tindra går hellre och Eric ler för glatta livet när vi ska ta kort.
Hoppas att krabaten i magen tycker om att fastna på bild :-)
Nu tänkte jag göra ett försök att kanske ha turen att bli testpilot för en Canon systemkamera.Det är värt ett försök åtminstone.

Vårvärme

Åter en underbart härlig dag och idag tror jag minsann att det varit en av de skönaste dagarna.
Jag tog ett par dagars semester från mitt jobb och börjar inte jobba förrän på fredag och då har jag varit ledig i nästan en vecka.
Kanske var det tur att jag gjorde det för bägge barnen har blivit sjuka om än "bara" förkylning så märks det så väl på de.Förhoppningsvis piggar de på sig snarast.
De vill ju fortfarande vara med på varenda liten grej och det är omöjligt att stoppa de små liven.
Idag tvättar jag för första gången sen vi kom tillbaks til Sverige,åtminstone är det första gången här i stugan.Men tvättmaskinen har överlevt under huset trots den kalla och långa vintern och den gör det den skall - tvättar RENT.
Däremot så var sköljmedlet väldigt tjockt men det är ju inte så konstigt efter att ha stått i minusgrader :-)
Nu återstår bara att hitta försvunna klädnypor som uppenbarligen fått ben eller också är det jag som ser sämre.....
Solen hänger ju med ett par timmar till så jag tänkte passa på att ta med ett nummer av tidningen Mat Magasinet och sätta mig ute och spana efter goda recept.

Välkommen!

Hoppas på det här sättet med att börja på en ny blogg kan hjälpa mig med att återfinna lusten till att fortsätta blogga.